Att presentera ett svin

Och just nu kommer värmen från fem män. Fem män varav fyra jag möter om en vecka. Öga mot öga, med ett nästan fjantigt avstånd mellan oss. Med toner som får mig att släppa allt och bara vara just precis nu. Och jag struntar fullständigt i vilka andra som tänker vara närvarande och skrika och vråla och knuffas och slåss och jag vet inte vad. För det kommer bara vara jag, Martin, Markus, Sami och Jocke och våra toner. Inget annat kommer att spela någon roll alls.

Och så blir det så vackert så jag bara dör. För fyra män + fyra dagar = 1 man. MANNEN. (och sjukt mycket symbolik för den som läser Skivvärldenböckerna) och som jag sagt tusen miljoners triljoners biljoner gånger så finns det inga ord alls. Jag gör mediokra försök att beskriva vad som händer i mig när jag tänker på det. Men att försöka definiera storheten av det här är som att.. att.. and here we go again. För det finns bara inte. Och jag vet inte om ni förstår men jag hoppas på att någon kan känna känrslan med mig. Och vad det kommer vara att vara där kan jag bara ana. eufori. extas. psykos. jag vet inte hur det bli. Efter Zinken -06 vet jag inte alls vad som kan hända. Jag rörde mig i en bubbla då jag lämnade Zinkensdamms IP. Stefanie, som var där, minns du? allting runt omkring mig gick i ultrarapid. På riktigt. Jag var tom. Klarade inga fler intryck. Jag har aldrig i mitt liv varit lyckligare. Kan man toppa den upplevelsen? jag vet inte. Det återstår att se.

Och ja, jag älskar Lars Winnerbäck som aldrig förr. punkt.