Du är alltid mitt hopp och min helande tröst
Frida, den här bilden är det klar pulsurbalansvarning på.
Hela min värld ruskades om. Jag tappade bara andan och blev alldeles snurrig när jag såg den. 19 dagar kvar. 19 jävla dagar. Jag har försökt att inte tänka på att det närmar sig. det kan verka konstigt, men jag skulle inte klara det. Jag skulle kunnat ha ägnat den här tiden med att vänja mig vid tanken, att försöka förlika mig med att jag ska se honom, höra honom live igen. Men jag vänjer mig aldrig. Varje gång är det samma sak, samma eufori, samma vilda berusning. Men i år är jag nästan rädd. Det kan bli för stort. När jag i min almanacka idag såg att inte ens var 3 veckor kvar började jag gråta. Det är så sjukt så det finns inte. Frågan är bara, kommer jag klara det? Risken finns att jag inte klarar alla intryck. Jag vet att det låter sjukt och fanatisk, men jag är väl antagligen sjuk och fanatisk då. Om min biljett är falsk tar jag typ livet av mig.
Har också sett nya merchandisen. Jag kommer blir fattig mjau.
(mitt bloggnamn kommer till användning ganska väl den här hösten!) först kent och sedan winnerbäck. samma vecka, inom loppet av några få dagar. det känns så himla overkligt! OCH DET KOMMER BLI SÅ SJUKT FINT! köa hela dagen :* puss!
