Jag kanske rentav behöver dig...
Monotont rörde sig mina fingrar över musplattan där jag satt i min säng och surfade runt., slött, mest för att fördriva tid. En lång, händelselös eftermiddag hade passerat och den lilla paniken över att skolarbetet är slut och att livet nu måste fyllas med andra nöjen, en konst som glömts bort, hade infunnit sig.
Så dog jag. Hjärtat stannade och hela baletten. ni vet ju hur det är liksom, varje gång Lars släpper nytt. Men den här gången hade jag gärna blivit förberedd. När pulsen kom tillbaka var det som om den ville hinna ikapp det den missade, och darrande tryckte jag på en myspacelänk för att sedan vänta en aning...
... innan, ja ni kan ju det här utantill vid det här laget. Jag klarar det snart inte längre, jag orkar snart inte höra denna man överträffa sin egen, som jag trodde, perfektion, med hästlängder en gång till. Mitt stackars hjärta är på bristningsgränsen, för såhär bra blir det aldrig igen (som jag sagt tusen gånger).
Jag dör, dör, dör medan min puls slår i takt med "Strimmor".
och förövrigt blir jag inte lyckligare än såhär,
än så länge iallafall
