BLÄ
JAG HATAR BLOGG.se! JAG LADE HELT KLART IN MITT FÖRRA INLÄGG PÅ EN ANNAN BLOGG, OCH ÄNDÅ HAMNAR DET HÄR OCH NU VET JAG INTE ENS HUR JAG TAR BORT SKITEN
JÄVLA BAJS
JÄVLA BAJS
"It is said that inside every fat girl, there is a thin girl waiting to get out (and a lot of Chocolate)"
Finished Lords and Ladies today, re-reading the witches novels in the correct order. It felt kind of silly reading discworld in Swedish since it was ages ago i did so. When i get some money I will probably go and replace a few of my old Swedish novels. I have actually never read L&L in english at all, and will need to do so soon. I realised alot of the good formulations and jokes disappear while translating it.. (For example the Soul Music joke Imp-y-Celyn = Bud of Holly is just completely incomprehensible in swedish.)
Anyway, started of Maskerade today, unfortunately in Swedish aswell. Starting reading it I realized that i actually never read it at all, which makes it even more exciting. I'd almost forgotten the excitement of reading the old school Pratchett for the first time (even if it is translated to another language). I'm strongly feeling for Agnes Nitt. I do find it a bit of a struggle reading about overweight people. It makes me feel bad. And fat, for some reason. I had to do some sit-ups to console myself.
En update ur mitt ätajobbasovadö-liv
Jag vet att jag är jävligt schizo gällande språket i bloggen just nu, och jag skulle vilja be om ursäkt för detta. Efter min hemkomst från England insåg jag att min bekantskapskrets växt något enormt, och framförallt spridit sig över hela jordklotet. På något sätt kändes det som att Chris, Guillaume, Dustin, Nick och Josh (mysteriet varför alla våra vänner var karlar kvarstår fortfarande) också borde få chansen att ta del av mina undringar och fundringar. Jag började skriva på engelska.
Nu har dock charmen av det nya språket falnat lite. Jag har kommit på, att trots att jag behärskar engelskan mycket väl, så har jag inte samma nyanskännedom som jag har när det gäller svenskan. Att skriva på engelska blir inte alls lika roligt. Dessutom tror jag att jag gör mig själv och mina djupt undantryckta författardrömmar en björntjänst genom att inte kontinuerligt skriva på mitt modersmål. Därför har jag nu bytt tillbaka och ämnar skriva mina fortsätta inlägg på svenska, kanske med undantag. Planen med bloggen är att bli en bättre skribent med större känsla för punktuation och variation.
Sedan måste jag också sluta skriva "tjo och tjim" i alla inlägg.Nu råkade jag börja med en liten (bara liten) sidostickare i sann SO-Thommy-anda, åter till vad jag egentligen ville:
Facket var på besök på jobbet idag. Två små rultiga damer satt vid bord 40 och talade med delar av personalen om rättigheter etc. Man kan gott säga att besöket var behövt. Det visade sig att Butt i köket var underbetald med ca 5 kr i h, att regeln om att vi inte får tvätta i tvättmaskinen stred mot avtalet etc etc. Det som upprörde facket mest var nog det faktum att vi inte hade raster. Hassan försökte förklara hur det inte gick för oss att få rast på grund av hur vi jobbade. FNYS! I London gick det minsann bra att ta rast. Det gäller bara att vara flexibel.
Restaurangen har både i november och december gått back med 150 000 kronor, och trenden lutar åt att det blir samma i januari. Helt galet, och som extraanställd lär jag inte kunna förvänta mig så mycket timmar i februari om detta fortsätter. På kvällarna ska vi gå ner till två personer i servisen, blir det rushigt så blir det tufft eftersom jag inte helt och hållet känner mig hemma på golvet ännu. Det blir bara att bita i. Jonas lovade att ingen skulle varslas iallafall. Äntligen något att vara glad över.
Nu har dock charmen av det nya språket falnat lite. Jag har kommit på, att trots att jag behärskar engelskan mycket väl, så har jag inte samma nyanskännedom som jag har när det gäller svenskan. Att skriva på engelska blir inte alls lika roligt. Dessutom tror jag att jag gör mig själv och mina djupt undantryckta författardrömmar en björntjänst genom att inte kontinuerligt skriva på mitt modersmål. Därför har jag nu bytt tillbaka och ämnar skriva mina fortsätta inlägg på svenska, kanske med undantag. Planen med bloggen är att bli en bättre skribent med större känsla för punktuation och variation.
Sedan måste jag också sluta skriva "tjo och tjim" i alla inlägg.Nu råkade jag börja med en liten (bara liten) sidostickare i sann SO-Thommy-anda, åter till vad jag egentligen ville:
Facket var på besök på jobbet idag. Två små rultiga damer satt vid bord 40 och talade med delar av personalen om rättigheter etc. Man kan gott säga att besöket var behövt. Det visade sig att Butt i köket var underbetald med ca 5 kr i h, att regeln om att vi inte får tvätta i tvättmaskinen stred mot avtalet etc etc. Det som upprörde facket mest var nog det faktum att vi inte hade raster. Hassan försökte förklara hur det inte gick för oss att få rast på grund av hur vi jobbade. FNYS! I London gick det minsann bra att ta rast. Det gäller bara att vara flexibel.
Restaurangen har både i november och december gått back med 150 000 kronor, och trenden lutar åt att det blir samma i januari. Helt galet, och som extraanställd lär jag inte kunna förvänta mig så mycket timmar i februari om detta fortsätter. På kvällarna ska vi gå ner till två personer i servisen, blir det rushigt så blir det tufft eftersom jag inte helt och hållet känner mig hemma på golvet ännu. Det blir bara att bita i. Jonas lovade att ingen skulle varslas iallafall. Äntligen något att vara glad över.
13/1-09
I am immensely tired of work. This week I am only doing lunch shifts, and they are about as stimulating as watching a snail do the marathon in slow-motion. Two days in a row there has been this weird man in a leather jacket, who apparently thinks im delivering spectacular customer care. He also asked me to blow my nose. We are having 3 boys doing work experience, they are fifteen years old, have rosy cheeks and are not allowed to serve the beer. If i am proud of being able to teach someone about working in a restaurant? you bet! I am just happy not to be the freshest one in the staff, if just for a little while. Another negative aspect of lunch shifts is that there will be no tips whatsoever. Doing evening shifts and á la carte lunches I can basicly live on my tips and save my pay.
I know im just complaining, pardon me for that, but work is never fun, or else it wouldnt be work!
I know im just complaining, pardon me for that, but work is never fun, or else it wouldnt be work!
Good Morning
Dear mr Blog. This is your unexpected revival. The dream of London is long since dealt with and finished, and I have new goals. My aim is down under, and the plan is to go there as soon as i get the money. As you might understand, I'm back in "da mothaland", and to tell you the truth, Sweden is goddamned freezing at the moment. I'm not really missing London, but I am defenetely missing the freedom, and all the lovely people I had the pleasure of meeting. I'm also missing the Aussies, and I feel stuck with all the boring Swedes around me. Thank God there is alot of tourists at the restaurant.
So this entry will ´be the start of the new dream. As soon as there is SEK 50 000 in my bank account im leaving this shithole. Sydney, here I come.
I'm also hoping to be able to bring R ans C.
x
So this entry will ´be the start of the new dream. As soon as there is SEK 50 000 in my bank account im leaving this shithole. Sydney, here I come.
I'm also hoping to be able to bring R ans C.
x
