och du går uppåt i en prålig värld av mingel
Jag har vissa svårigheter med att finna mig i att jag är singel. Har inte varit singel på riktigt på mer än ett år och jag vet inte riktigt hur man beter sig. Jag är nog inte så bra på det där med singelliv, vill ha någon där som bara min, och jag vill kunna efter att ha vart med vänner kunna följa med någon hem och sen ligga och mysa.
Jag känner redan nu att jag börjar surna på att få gå hem själv och så, och det var 3 dagar sen Max drog. Nathalie hade grillfest igår, och det kändes hela tiden som jag var på span efter något, och det är ju sjukt. Jag har nog som sagt svårt att vänja mig vid att vara solo och att inte höra ihop med någon.
Livet har varit rätt enformigt sen Max åkte. Dagarna har till större delen gått ut på att göra ingenting. Jobbade iofs igår, lyckades med säljrekord för sommaren : ). Idag lyckades jag också få tag på Kentbiljetter. Har några tillövers som jag ska försöka sälja till hutlösa priser i september-oktober någon gång.
Sommarlovet har gått galet fort, och nu är det bara lite mer än tre veckor kvar. Sjukt deprimerande. Jag känner verkligen en djup illvilja inför att börja trean och jag bävar inför projektarbetet eftersom det känns som om jag inte ens har fattat vad hela grejen handlar om, vad man ska få ut av det och så. Jag blir lite stressad.
Snart 100%-ig kungsholmare
Alltså. det känns som om allting förändras sjukt mycket nu till hösten. Max åker till USA, jag flyttar, Johanna, Pontus och Ikshu drar till Linköping och pluggar, jag har just blivit moster. Vad sker här näst liksom? Jag kanske bara är fett negativ angående flytten. Det kommer säkert bli jättespännande och så, och läget är ju ultimat. Men just nu känns det mest sorgligt.
Varför Caroline inte är på Roskildefestivalen...
Någon av er kanske har noterat att jag egentligen borde vara på Roskilde vid det här laget, och jag kan hålla med om att det kan verka en aning mystiskt att jag ligger här och pillar mig i naveln då jag betalat mer än 2000 kr för att göra något annat. Så, this is it:
Jag VAR faktiskt på Roskilde. Det har jag bevis på. Jag har nämligen festivalarmbandet kvar. Stocke och jag åkte ner i Måndags morse. Efter en massa strul och tågbyten hamnade vi vid halv fem-snåret i ett regnpissigt Roskilde. Det bör understrykas att med regnpissigt menar jag verkligen regnpissigt. Regnet fullkomligt hällde ner från skyn i enorma mängder. Det tog en dryg halvtimme för oss att orientera oss och första att vi skulle åka ytterligare ett tåg för att komma till festivalområdet, och efter det väntade ytterligare ca en timmes väntan på att få komma iväg med detta. På tåget fick jag värsta connection med två killar från Danmark och jag blev inbjuden på att dricka öl i deras tält.
Vid sextiden anlände vi till det mest kalla regniga och gråa festivalområde vi kunnat tänka oss. Då vi kom in på området visade det sig också vara redigt geggigt (en dm djup geggamojja är inte alltid helt najs). Utan gummistövlar spenderade vi sedan två timmar med att slafsa runt och försöka hitta en tältplats. Runt 8 slog vi upp vårat tält LÄNGST bort från allt annat på festivalen, i agora S. Oturligt nog saknades det en hel del spik till vårt nyinköpta ÖB-tält och vätan inuti tältet var snart ett faktum. Trötta, hungriga, sura och framförallt trötta gick vi och la oss utan att ens borsta tänderna.
Nästa morgon vaknade jag klockan 07:00. Jag insåg att jag var ensam på ett jävla fält med fulla danskar med Stocke, att jag var totalt låst till honom och att jag skulle behöva gå i blöta kläder i en vecka. Eftersom jag insåg att situationen inte var helt hållbar ringde jag min kära mor och sa att jag tänkte åka hem, sen dog mobilen totalt och beslutet var mer fattat än någonsin. 19:40 samma kväll anlände jag till stockholms central, LYCKLIG. Jag skulle hem och duscha, äta gratis, sova i en riktig säng och vara inomhus. Dessutom hade jag spenderat hela resan med att prata med en österrikisk interrailare om skillnader mellan våra länder. Allt var på topp.
Visst känns det lite trist att missa band som tex. Muse. Men på något vis känns det inte värt det, och jag ångrar inte alls att jag åkte hem. Det känns som om det med det hektiska schema jag har i sommar så var en extra vecka hemma guld värd. Jag satsar nu helhjärtat på Arvika och hoppas på att det blir nice.
Imorgon(Egentligen idag) ska jag träffa Li för första gången sen hon kom hem från amerikatt. det blir fett nice. vi ska mysa och snacka lite om arvika. <3.
Förövrigt släpptes arvikas spelschema igår, vilket var najs bajs.
