saknad
På bussen hem inatt tror jag det på något sätt sjönk in för mig vad det innebär att Carl har åkt hem. Jag kunde inte hjälpa det, tårarna bara rann och jag gjorde bort mig inför hela bussen. Inte för att jag egentligen bryr mig, det kvittar vad folk tycker.
Kanske var det inte helt bra att Carl kom på besök, eller så var det det bästa som kunde hända, jag kan inte riktigt besluta mig. Något som är sant är dock att Carl är den absolut snällaste, finaste, underbaraste, sötaste, omtänsammaste, raraste kille jag träffas någonsin. Just nu känner jag mig alldeles tokförälskad och får fjärilar i magen och grejer.
Det jag insåg på bussen var att det finns inte en chans på miljonen att det någonsin skulle bli något mer mellan mig och Carl, hur mycket vi än ville det. Jag blir så ledsen när jag tänker på hur underbara de 3 senaste dagarna har varit och på att det aldrig blir mer än så.
Jag tappade helt tråden här, men ni fattar budskapet.
min kompis malin har sin pojkvän i frankrike. dom har varit tillsammans i snart ett år :) så det funkar ju, men det kan bli lite kämpigt... söt :*
