Att presentera ett svin

Kent,
KENT!

Hela hösten har jag väntat, längtat och saknat denna dag. Och nu är det helt plötsligt inte ens imorgon längre. IDAG ser jag Kent på Globens Annex, det är sjukt, det är galet och jag är fullkomligt livrädd. På riktigt. Jag vet inte riktigt varför jag reagerar som jag gör men jag drabbas av fullkomlig panik och jag har gråtit ínatt. Jag har fullkomligt övertalat mig själv om att det kommer att bli Storängsbotten all over again och att jag kommer missa, så köplaner är helt slopade. Det funkar helt enkelt inte. Sitta där och se alla andra som laddar upp, som är nervösa, som kanske till och med gråter. Att se alla framför mig i kön, alla som också vill stå långt fram med mig. Stressen i det skulle ta musten ur mig totalt och jag skulle med 100% säkerhet drabbas av panik och försöka ta mig därifrån. Det hände 2005, det kan hända igen. Jag undrar varför konserter sätter en i sån ångest, kan det inte bara vara kul?

Jag hoppas det blir bra iallafall, och att allt faktiskt kommer till den som vågar vara rädd.

och nej jag var varken pigg eller nykter när detta skrevs. godnatt.