Jag har vaknat på Daugavas botten...

Jag förbrukar näsdukar i en rasande takt, pumpar näsan proppfull med nezeril, hinkar i mig litervis med varm blåbärssoppa och te med honung, sover längre än jag är vaken och jag lever typ på apelsiner. Det som har legat och väntat i lite mer än en vecka har verkligen blommat ut efter Kent. Jag hade visserligen misstänkt att jag skulle bli förkyld, men jag är verkligen inte helt nöjd med att tecknen på bihåleinflammation finns där. Nu är det Lars på onsdag och Jesus Kristus hur ska det gå????!!! ungefär. Jag missar inte Lars. Det gör jag inte. Så nu jävlar är det dunderkur som gäller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0