Att presentera ett svin

Lars. Bara Lars. Alltid Lars. Jag kan inte hjälpa att citera Fiora: Fortfarande mer än igår och mindre än imorgon.. Imorgon. IMORGON. och så dör jag nästan lite grann för det är verkligen imorgon det är dags, på riktigt. För femte gången men lika berusande som alltid. Lars I mitt huvud, i mitt bröst, smattrande mot mina trumhinnor, några meter ifrån mig, sjungandes bara för mig, för det är så det känns. Och det kommer vara så knasigt och underbart och jag får lite panik när jag tänker på det, på ett bra sätt alltså. Explosioner i mina kranskärl och så tappar jag andan för det är så stort.

Och jag vet egentligen borde jag inte vara såhär spattig och knäpp för bara en konsert men skit samma för när jag står där spelar inget annat någon roll. Jag får förbereda mig på att det inte kommer slå Zinken -06, för det gör inget. Det var det största, och jag glömmer aldrig. Men fortfarande så blir jag helt kollrig och kan inte ens tro att det är imorgon. Och jag trodde ju att min kärlek till Lars skulle bli lite mer sofistikerad efter mötet den 26 september i år men jag är fortfarande som en tolvåring när det gäller denne mannen och åh! Imorgon blir bara bäst helt enkelt. Lars. Bara Lars. Alltid Lars.