Att presentera ett svin

Höst.
och mörkret kommer, oundvikligt, som förra året, och förrförra, och förrförrförra... Men jag vänjer mig aldrig vid kraschen. Helt plötsligt står man bara där, sent på eftermiddagen och tittar ut genom fönstret för att märka att det är kolmörkt ute, liksom inne. Jag har rört mig som en zombie till och från, rört mig som en narkoleptiker genom lägenheten, tidvis ackompanjerad av smatter mot rutorna. Skulle läsa samhällskunskap idag. Somnade. Man talar alltid om vårtecken, men det finns också hösttecken. För mig är hösten här på riktigt när jag somnar klockan 5 på eftermiddagen.

Det finns dock vissa saker, som är värda att längta till, som får mig varm i höstmörkret trots att jag inte ens äger en riktig tjocktröja. Jag skulle vilja säga något stjärtigt poetiskt om att jag tänder ljus som symboler för värmekällorna som komma skall, men det vore en lögn. Den enda ljuskälla jag har är en bordslampa utan skärm som knappt lyser upp hela rummet.

Det blir lars som räddar mig i höst. och Carl. och Kent. och choklad.
Man kanske skulle ta och boka en extra sittplats på flyget till Reading?

håll mig hårt
för jag skakar av all denna meningslöshet
jag förstår bara det som är vårt