Det går över, det går över, det går aldrig över

image9

Stockholm vaknar långsamt,
på droger och på sorg,
snön ger ut sin oskuld till hela kungsholms torg
det känns som när jag kom hit
way back in -93
en ynklig rad av fotspår
en oändlig kontinent



Det är så mycket smärta
så mycket nakenhet
att jag bara dör. igen, igen, igen.

Den 17 november får ni göra vadhelst ni vill med mig,
och utan ett ljud; Mitt hjärta i er hand
 
Förlåt för att jag bloggar sönder, men det här är bara så obegripligt stort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0