Att presentera ett svin

och så återigen, för n:te gången denna höst, är jag hjälplöst försvunnen in i tonerna. jag är räddad från tystnaden, och vill aldrig ha den tillbaka igen. Jag är avskalad, naken och stum. och klyschornas konung Caroline är back in black men ack så lycklig. Vid första lyssningarna var tillbaka till samtiden bara en vanlig skiva, men sen helt plötsligt bara sögs jag upp och försvann lite grann. Men rädda mig inte, för jag vill aldrig hitta ut ur detta nystan av toner och ord.
Ord. Dom träffar rakt i bull´s eye och vrids om. Det är smärta. Det är njutning. Det är orgasm. Det är ångest. Jag vill dansa. Jag vill krypa ihop i ett hörn och gömma mig. Jag vill skrika. Jag vill bara sitta tyst. Jag vill skratta. Jag vill gråta. Jag vill Kasta saker omkring mig. Jag vill.. jag vill... så himla mycket. Känslorna sprudlar åt alla håll och kanter och jag har ingenstans att ta vägen. Så jag sitter kvar och bara blundar och inhalerar tonerna.