Att presentera ett svin

Lars sa tíll Expressen att han kanske inte gör fler skivor efter Daugava. Jag försöker intala mig själv att det bara är Expressen och att det inte är det minsta sant. Men jag kan inte bortse från den oerhörda tomhet jag känner. Tanken på att det inte blir mer, den är nog bland det hemskare jag varit med om. Ren svärta. Det finns ingenting utan Lasse, ingenting. Jag visste såklart att dagen skulle komma då han slutade, men jag har alltid hoppats på att Lars ska spela så länge han kan hålla en gitarr och ta en ton. Men nu kom helt plötsligt slutet skrämmande nära. Frågan är hur jag skulle reagera när det blev sant? Jag vet inte om ni förstår. Jag hoppas inte det, för eran skull.

intervjun hittar Ni här

Jag läste också ett rykte på winnerback.net-forumet om att det är slut med Anna. Man borde ju inte lyssna på rykten förstås. Men jag kan inte hjälpa att bli berörd. Jag känner efter smärtan för att se om jag kan dela den med honom. Men självklart kan jag inte. Jag vill göra något för honom, men känner mig maktlös.