Jag ville hitta söndermarken
och nu är det sådär igen, att det nästan inte finns några ord. Men jag tror jag har funnit några. Jag ska ge mig på något jag aldrig gjort förut, att beskriva vad det är den här fantastiska mannen gör med mig utan att ha den blekaste om det. Jag sitter här, skakar nästan av lycka och bara låter mig själv försvinna långt in bland tonerna. Som ni kanske förstått har Lars Winnerbäck publicerat en ny låt. Vill ni höra den finns den att tillgå här.
Jag tror att det är svårt att förstå för andra, men det finns något sensuellt i Lasses musik. Det är som om han smeker mig lätt och ömt när hans fingrar möter strängarna på gitarren. Tonerna liksom träffar någonstans djupt inom mig och sväljer mig hel. Rösten är lika lugn och öm som den från en älskare, och kalla mig galen eller vad som helst. Men för mig är Lasses musik ren sensualitet. Jag ryser på samma sätt som då jag blir kysst på halsen av en hjärtevän.
Jag var en aning orolig efter "Om du lämnade mig nu". Jag var rädd att det inte skulle hålla måttet den här gången, att Daugava inte skulle bli som de gamla albumen. "En tätort på en slätt" sopar bort alla tvivel. Det är samma känsla, samma lycka, samma extas, samma vansinniga förälskelse och samma vilda berusning.
Det är Lasse.
