Vi kan slåss om en plats längst fram..
Detta inlägg tillägnas årets mest underbara årstid - sommaren.
Jag ska dansa som en tok, jag ska hoppa upp och ner och flyga åt höger och vänster och vråla åt fyra män att dom håller mig vid liv två gånger inom loppet av en vecka. Två gånger - en vecka. notera, skriv ner, sätt upp på kylskåpet, ringa in, du kanske ändå inte förstår. Det gör inte jag.
Det krävs en förklaring, jag förstår inte själv varför jag är så hippsvischig och ändrar inställning om detta hela tiden. För den som även dras med min mediokra bilddagbok kanske citatet:
"alltså. jag älskar Er, men:
jag kan inte låta bli att känna att bokningen var tråkig, förutsägbar och oinspirerande.
Men visst kommer det vara trevligt..."
känns bekant. Imorse när jag stod och väntade vid ett rödljus insåg jag att jag är ett knäppo, att jag kan försöka vara så oberörd och "veta bäst"ig som jag bara vill, men innerst inne så bubblar jag bara av glädje. Skit jävla samma om det kanske gick att gissa att Arvika skulle boka Kent - Jag kommer hursomhaver vara i extas när jag ser dem på apollo den 4 juli - för andra gången på 7 dagar. mums. megamums.
Torsdag klockan 09:00 gäller det. Laddad till tänderna med pepp kommer jag att sitta vid min lilla dumburk och göra ett försök att få tag i attraktiva zinkenbiljetter till den 28 juni, och på sitt kontor kommer min älskade mor göra likadant.
Och tjoho och tjohej för i sommar är det kent, kent och kent. och lite kent också.
pillipill.
