En mot en till morgonen kommer
Jag är lite labil just nu. Jag känner mig som ett riktigt jävla hormonmonster som väntar på någon att attackera med full kraft. Jag funderar på att sätta varningstrianglar runt lägenheten för att mindre lyckligt lottade ska slippa råka ut för mig. Jag tycker lite synd om mamma som lever mitt i stormens öga.
Det är januariångesten. Mörkret som tränger sig på, orklösheten. Jag är ganska glad att jag har läxor att göra, det sysselsätter mig i vintertristessen. Ibland vill jag bara gömma mig djupt under täcket och inte komma ut igen förrns det är maj. Jag grinar över småsaker och målar fan på väggen varje dag. Jag undrar bara vad fan som kommer hända nu när jag ska skaffa p-piller. Varning för hormonosaurien!
Jag och britten har löst lite problem nu iallafall och jag tror han kommer i juli trots allt. Och imorgon är det LARS i Globen. Så no worries, eh?
