Att presentera ett svin

Ni trodde väl inte att jag för fullaste allvar att jag skulle orka hela årsmötet? Jag trodde det, men när vi tog paus och klockan var 21.00 kände jag att jag behövde dra mig. Även i Lindhagens relativt stora jympasal började luften tryta, och folk betedde sig som de brukar göra på långdragna sammankomster, som djur. Jag hade tänkt att folk skulle vara lite seriösa till och från, men vi vet ju alla hur idiotiska människor är. Bakom mig satt 5 tanter på rad och suckade högljutt åt talarna, och då jag och damen brevid mig vände oss om tvärt då kärringen bakom stönade högt sökte hon medhåll i våra ögon med orden "Man hör ju inte vad han säger!". Och just då menade jag inte att säga någonting, jag tänkte hålla tyst och bara inte bry mig. Men trots detta så kunde jag inte låta bli, jag vände mig tillbaka om medans jag, mer nonchalant än planerat, utbrast: "Nej, inte som du pratar". Och jag måste ju få erkänna, att jag kände mig ruskigt nöjd.

Nu ska jag snart kila iväg och svänga mina lurviga, men först pappas nybakta bröd eftersom jag inte ätit ordentlig middag!