Söndagsångest 2.0?
Det låter fruktansvärt elakt, jag vet. Men jag HATAR när mina föräldrar kommer hem från landet på söndagar. Det blir alltid en sådan omställning. I två dagar hinner jag precis fatta hur fantastiskt underbart det är med en tyst lägenhet, att ingen stör, ingen pratar och framförallt att ingen bryr sig om vad jag sysslar med. Ungefär vid 3-4 varje söndagseftermiddag är det dock detsamma. Först sitter man där, antingen med en bok i handen, eller mysandes vid laptopen, eller rentav bara njutandes av tystnaden i sängen. Så hör man hur nyckeln vrids om i dörren, och då vet man, att nu är det kört. Nån sekund senare hörs en gäll röst som nästintill vrålar: "HEJ GUMMAN!", och då man mumlar något till svars fortsätter rösten "HALLÅÅÅÅ! VAR ÄÄÄÄR DUUU?". Och sen är det bara en fråga om tid innan det gäller att fly. Söndagar är tvättdag och sängkläderna ska ur sängen, det spelar ingen roll om man fortfarande vill ligga i den, de ska tvättas NU!
Idag var det synnerligen jobbigt med hemkomsten, eftersom mor min hade bokat en tvätttid hon i princip visste att hon inte skulle hinna hem till. Vad vill man ha en söndag till, om inte tystnad och tristess för att göra den så lång som möjligt innan man tvingas stiga upp tidigt Måndag morgon för att gå till jobbet? Och fick man det man ville tror ni? jag behöver nog inte ens svara. Jag hade planerat en lååååååååååång dag spenderad i min Generatortröja och trosor, mysandes i sängen, läsandes ut Jingo och börja på nästa bok, och bara vara så lat som jag inte hunnit vara under veckan. Men nej! inte alls! istället skulle jag tvätta och ha mig, och dessutom var mina kära föräldrar tvugna att ringa mig ytterligare en gång, för att de inte trodde att jag fattar att jag borde gå ner igen efter en timme för att flytta tvätten till torktumlaren.
När cirkusen väl var igång här hemma, och pappa fixade med cyklarna som de köpt tusen tillbehör till, och jag har stängt dörren för att ägna mig åt tyst eftertanke framför min laptop, inte krävandes mycket mer av tillvaron än att den inte innebär någon form av aktivitet alls, ja visst var det då som någon lite subtilt närmade sig dörren och lite försynt frågade:
- Caroline, skulle du inte kunna gå och köpa lite potatis?
och jag sa väl ja, för det kändes ju schysst! Men vad hände med min hundraprocentigt lata dag där jag bara skulle ligga och göra ingen nytta alls? Det räknas ju inte om man fyllt 3 tvättmaskiner, en torktumlare och dessutom handlat potatis. Lite besviken är jag.
Men ikväll är det bara jag och dessa karlar, om jag orkar pallra mig tvn alltså, förutsatt att ingen annan i hushållet har barrikerat den för att se på något finkulturellt.
