Insnöad?
Jag reste mig upp för att gå in i köket och ta lite juice att dricka innan jag hoppade i sängen, jag hade just avslutat ett samtal med pappa där jag sprutat ur mig lite av den ilska ni kan se skymten av i föregående inlägg. I handen hade jag ett exemplar av Night Watch. Min käre far såg på mig. Har du inte läst klart de där böckerna snart? Tonen var på intet sätt anklagande, han sade det så snällt och mjukt han kunde, men nog hörde jag den underton han så febrilt försökte dölja. Det kändes nästan som en slags oro från hans sida, eller en liten vänligt menad suck med glimten i ögat. Joo.. alltså.. Jag har ju.. Började jag. Fast just det, du läser om dem. Och sedan försökte jag berätta hur böckerna blev bättre och bättre för varje gång jag läste dem. Jag bestämde mig för att ge ett konkret exempel, och återgav den kniviga situationen mellan dvärgar och troll på skivan, och hur förståelsen för vad som hänt i tidigare böcker väcks långt senare i serien. Jag kunde ha fortsatt och pratat om dvärgakungens och Detritus handskak inför tusentals dvärgar i Schmaltzberg i The Fifth Elephant, som nästan fick mig att grina när jag läste om det för någon timme sedan, men jag såg min pappas blick. Den var förstående, och han försökte verka intresserad. Dock kan jag svära på att han försökte innerligt att inte tänka: Nörd. Nörd. Min dotter är en nörd.
Han är så söt, min far, och han går verkligen alltid genom eld för mig, PUSS på honom!
