Varför jag tappat hoppet om min egen generation

Hört på nattklubb i centrala Stockholm:

Caroline: "Eh, du vet, ni lämnade en mobil på bordet"
Tjej: "Japp"
C stirrar oförstående
T: "Vi lade den på bordet för att ingen skulle ta bordet."
C:stirrar fortfarande oförstående en lång stund.
C: "Alltså någon kommer ju att sno telefonen"
T:"Ah, kan inte ni hålla koll på den då?"


Och förlåt, men mer pantad brud får man nog leta efter, sedan satte jag nästan min alkoholfria drink i halsen när kvällens drottning svassade förbi och ut på dansgolvet. Varken jag, M eller E kunde tro våra ögon. Jag skulle nog kanske bara ha valt antingen den kortkorta urringade leopardmönstrade klänningen med öppen rygg eller läderstövlarna, men det är ju bara jag. Sen tycker jag det finns gränser för hur mycket man behöver stajla och locka håret. Bakom allt så syntes inte ens tjejen för alla hundratals lager av spackel. Det tog flera minuter innan vi alla tre lokaliserat våra hakor och lyckats sätta dem på plats igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0