Helt galet harmonisk
Jag vet inte vad jag förväntat mig Av KI Balans, men inte var det detta. Där stod jag i en källarlokal, barfotamed 39 tanter som alla var av den sorten som tycker att Gabriellas sång av Helen Sjöholm är det mest ljuvliga de har hört. Tillsammans stod vi på våra små lila mattor met lätt böjda knän och rörde oss ytterst harmoniskt.
Mitt i ringen stod Birgitta, ledaren. Birgitta var en solklar Birgitta. Hade jag inte vetat hennes namn hade jag fortfarande gissat rätt på första försöket. Håret var klippt i en ytterst städad blond page och hon talade i sitt headset med en röst som skulle kunnat passa på någon frikyrkopastor (ínte de som står och vrålar om pånyttfödelse och frälsning, utan de som talar med den där lena jagharträffatgudochharväldigtmycketharmoniikroppentonen). Medans vi knäböjde och sträckte på rygg och armar tillkännagav Birgitta att det var dags för den otroligt sköna regnbågsdansen, som vi utförde i stor harmoni. Sedan gjorde vi kullerbyttor. Mitt i allt kände jag mig mest väldigt hippie, och det var väl det jag ville framföra här.
