Livets stora mysterier #1: Vem fan läser SvD's Fantomenstrip?
Har Ni under någon period prenumererat på SvD så har ni med all säkerhet sett dem, på näst sista uppslaget i kulturdelen i Svd. Jag talar naturligtvis om seriestripparna. Under mina testosteronstinna tonårsår (som faktiskt bara nästan är till ända), har jag oräkneligt antal gånger kastat iväg hela tidningen utom just den mittersta bilagan, bara för att vakna till av ett gott skratt.
Hagbard har alltid haft sin lilla charm. En tjock sur viking med en ännu tjockare och surare fru som alltid väntar med stekpannan i högsta hugg, har ni hört om ett bättre framgångskoncept?
Så har vi Baby Blues, som säkert tiltalar småbarnsföräldrar med sina säregna skämt om puttinuttiga små barn som blir till odågor och säger pinsamma saker om mamma och pappa.
Zits är ju också en helt fantastisk komposition. Tonårssonen i sjukt fräsh grungig oversizeskjorta som personifierar tonårsrevolten. Visst känner man igen sig i den något överdrivna smärtsamheten han finner i föräldrarnas ovetande och pinsamhet, och en sannare bild av hur mitt familjeliv ibland är kan jag knappast tänka mig.
Sen finns det bara en kvar, nummer 4 ( dock nödvändigtvis den sista i ordningen i själva tidningen, men det blir ju mer effektfullt att lägga den sist). Fantomenstrippen. Visst! Jag köper det! Även om han har randiga pilsingar utanpå sina blå trikåer så är han rätt cool. Har man en häst som heter Hero och en dödskallering kommer man undan med det mesta.
Dock förstår jag inte en sak, och det är just varför man har låtit honom ha sin strip i SvD så himla länge? Det är väl ingen jävel som läser skiten?(för att uttrycka sig lite bryskt). Det jag inte hänger med på, är att seriestriparna inte är fristående från varandra, utan att de följer en lång story. Detta betyder att för att få någon form av sammanhang måste man läsa fantomen VARENDA dag, och dessutom ha varit med ett tag - för Gud vet hur länge samma story hållt på. Någon som vet? Jag har då aldrig sett en minsta antydan till en nystartad berättelse. Jag har faktiskt gjort ärliga försök mot Fantomen, utan att en endaste gång lyckas med att läsa stripen två dagar i rad.
Min högst ovetenskapliga hypotes är att Fantomen är något slags glesbygdsfenomen. Har man 2 grannar, varken tv eller internet, och 3 mil till närmsta affär så kanske Fantomenstripen är en betydande del i morgonbestyren då den faktiskt dödar drygt 30 sekunder eventuell dötid för en långsam läsare. Sen vet jag ju ingenting alls om varesig själva stripen eller glesbygdslivet, så ni får gärna komma med andra teorier. Kanske är det rent av en Fantomenläsare bland Er som råkat snubbla över detta inlägg?
Hagbard har alltid haft sin lilla charm. En tjock sur viking med en ännu tjockare och surare fru som alltid väntar med stekpannan i högsta hugg, har ni hört om ett bättre framgångskoncept?
Så har vi Baby Blues, som säkert tiltalar småbarnsföräldrar med sina säregna skämt om puttinuttiga små barn som blir till odågor och säger pinsamma saker om mamma och pappa.
Zits är ju också en helt fantastisk komposition. Tonårssonen i sjukt fräsh grungig oversizeskjorta som personifierar tonårsrevolten. Visst känner man igen sig i den något överdrivna smärtsamheten han finner i föräldrarnas ovetande och pinsamhet, och en sannare bild av hur mitt familjeliv ibland är kan jag knappast tänka mig.
Sen finns det bara en kvar, nummer 4 ( dock nödvändigtvis den sista i ordningen i själva tidningen, men det blir ju mer effektfullt att lägga den sist). Fantomenstrippen. Visst! Jag köper det! Även om han har randiga pilsingar utanpå sina blå trikåer så är han rätt cool. Har man en häst som heter Hero och en dödskallering kommer man undan med det mesta.
Dock förstår jag inte en sak, och det är just varför man har låtit honom ha sin strip i SvD så himla länge? Det är väl ingen jävel som läser skiten?(för att uttrycka sig lite bryskt). Det jag inte hänger med på, är att seriestriparna inte är fristående från varandra, utan att de följer en lång story. Detta betyder att för att få någon form av sammanhang måste man läsa fantomen VARENDA dag, och dessutom ha varit med ett tag - för Gud vet hur länge samma story hållt på. Någon som vet? Jag har då aldrig sett en minsta antydan till en nystartad berättelse. Jag har faktiskt gjort ärliga försök mot Fantomen, utan att en endaste gång lyckas med att läsa stripen två dagar i rad.
Min högst ovetenskapliga hypotes är att Fantomen är något slags glesbygdsfenomen. Har man 2 grannar, varken tv eller internet, och 3 mil till närmsta affär så kanske Fantomenstripen är en betydande del i morgonbestyren då den faktiskt dödar drygt 30 sekunder eventuell dötid för en långsam läsare. Sen vet jag ju ingenting alls om varesig själva stripen eller glesbygdslivet, så ni får gärna komma med andra teorier. Kanske är det rent av en Fantomenläsare bland Er som råkat snubbla över detta inlägg?
Kommentarer
Trackback
