I shall wear midnight

För det mesta är mina känslor gentemot en viss Sir* Pratchett ganska okomplicerade, och även om karln ibland säger mycket kloka saker, så väver han in dem i så mycket nonsens och dumheter att man fortfarande bara kan fnysa, småle (och dö av skrattattacker inombords). Ibland drar han dock sin litterära machete och hugger en stig rakt igenom djungeln av barnsligt krimskrams, och på andra sidan står jag, naken och tom. För ibland kan även den gamle gråhårige alzeihmerspatienten få fram precis det jag redan visste. Jag visste bara inte att jag visste det, om ni förstår? Nog tjafsat iallafall, här kommer något att bita i:
 
     "Why do you go away? So that you can come back. So that you can see the place you came from with new eyes and extra colours. And the people there see you differently, too. Coming back to where you started is not the same as never leaving.
      The words ran through Tiffany's mind as she watched the sheep, and she found herself fill up with joy - at the new lambs, at life, at everything. Joy is to fun what the deep sea is to a puddle. It's a feeling inside that can hardly be contained. It came out as laughter. "I've come back!" She announced, to the hills. "Better than I went"
   -   Pratchett, T, A Hat Full of Sky, p.p.349-350 l.l. 20-2

Och precis som Tiffany Aching kände sig efter sin hemkomst till The Chalk i slutet av A Hat Full of Sky, så har älskade Sir Terry fått mig att känna angående min hemflytt från London. Det är okej att åka hem, eller egentligen, det är först när man är hemma som man varit borta. Och även om jag försöker vara sjukt litterär och vis så är det egentligen ingen idé om jag sitter här och försöker förklara hur jag känner, eftersom Sir Pratchett redan sagt allt.





* Ja, så flott är det faktiskt numera!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0