Jag skulle aldrig ramla mer, men det här är inte ens att ramla. Gravitationen har glömt mig, och jag kommer aldrig mera landa

Och Montt Mardié tar mig med storm, rycker bort mina fötter från marken, får mitt hjärta att stanna och tar all luft ur mina lungor. Sen har jag ingenting kvar alls.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0