G som i Greta?
Jag skulle gärna vilja vara mer öppen i min blogg, och berätta för er om viktiga saker. Oftast blir det mest tradigt och tråkerier om vad jag gjorde då och vad jag såg där, för jag har nog lite svårt att ta fram det som egentligen är essentiellt. Nu ska jag dock göra ett litet försök, för jag behöver era råd, tankar och åsikter om det här. Jag känner mig som ett nystan av känslor och vet inte riktigt var jag ska börja leta för att hitta änden.
Vad skulle ni göra om någon ni höll av, och var på väg att börja hålla av lite för mycket, plötsligt berättade för er att han/hon tänkte genomgå ett könsbyte? Jag vet att det är ganska extremt, men snälla, om ni har något att säga så prata med mig om det, för jag förgås om jag inte får spy ut all skit som fyller upp mig just nu.
Som om saker och ting inte var nog så komplicerade redan, med avstånd och en karl som aldrig någonsin skulle komma tanken på att säga att han tycker om en, eller på att ge en komplimang varmare än "You're alright". Med en säkerhet på att jag faktiskt till viss del kan läsa honom, tyder tecknen trots allt på att någon form av dragning till mig existerar. Trots dejter och flickvänner som det skyltas vilt om, eller kanske till viss del genom dejter och flickvänner som det skyltas vilt om. Relationen blir ganska ansträngd när båda parter försöker verka så nonchalanta och ha så mycket annat på gång som möjligt, speciellt när karln i fråga förnekar detta vid konfrontation, och SPECIELLT när karln helt plötsligt inte ska vara en karl längre.
Det berättas hit och dit om hormontabletter och korsetter och hårborttagning med laser, namnbyte etc. Och mitt i allt snurrar mitt huvud. För är det inte samma G som jag kröp ihop hos i en trång 90-säng, som rev sönder min haka lite med sin ruffiga skäggstubb och som lade sitt huvud i mitt knä? Jag försöker verka lite cool över allt, och försöker att verka oberörd, men det är svårt. Jag vet inte om ni förstår vidden av detta, eller om ni kan föreställa er det, för det kan verkligen inte jag. Han som jag tycker om, ska helt plötsligt bli en hon.
Inte för att jag hade hoppats sådär jättemycket ändå, det kändes lite omöjligt att något skulle kunna fungera i vilket fall, och kanske är det lite skönt, att få veta att man måste släppa taget. För jag är inte lesbisk eller bisexuell, och tror inte detta kommer att förändras. Men så kvarstår ju faktum, jag tycker om honom, och kan sats pengar på att han tycker om mig. Mitt huvud snurrar vidare, och jag fattar verkligen ingenting. Förlåt för förvirring i inlägget.
